Ett litet fall framåt..

Första ”riktiga” värdemätaren igår, när jag körde snabbmatcher med storebrorsan och hans jobbarkompis. Om det var en sak som visade sig mer tydligt än något annat så var det att det inte har hänt mycket.. Harvade mig genom de första fem-sex matcherna med oflyt, klantigheter och missade frilägen, utåt sett orsakat av att jag tvingades spela som bland annat Halmstad, men egentligen var jag för dålig.

När vi sen började välja lag fritt och jag fick spela med mitt fina Arsenal, då hände nåt. Inläggen började sitta, passningsspelet flöt som det skulle, och tryggheten att spela med ett bra lag gjorde att jag inte stressade fram massa usla beslut. Jag är inte redo att piska upp lillebrorsan än, men det kommer, undan för undan.